Hoppa till sidans innehåll

Svårflörtade OS-pampar sa nej och stoppade Evas jakt på fler medaljer

2013-06-03 11:16
Det var de svårflörtade olympiska pamparna som fick en av våra bästa genom tiderna att avsluta sin karriär alldeles för tidigt. I dag publicerar vi ännu en artikel i vår 25-årsjubileumskavalkad. Eva Korpela var den första stora stjärnan. Ett VM-guld, ett silver och två brons individuellt samt två silver och ett brons i stafett. Hon hade troligen haft några till om de olympiska pamparna släppt in damerna i leken.
  • Uppdaterad: 2016-06-07 17:19

SWE-TEAM_25-år_175pxEva Korpela, svensk världsmästare och dubbel vinnare av totala världscupen, tog det avgörande beslut. Hon avslutade sin elitsatsning på skidskytte.
Eva var drygt 30 och nöjde sig med de sju VM-medaljer hon hade hemma i prisskåpet.

- Året var 1988. Vinter-OS låg fyra år framåt i tiden och det var inte säkert att skidskytte för damer skulle bli en olympisk gren den här gången heller. 1992 kändes avlägset. Efter min dotters födelse hösten 1988, hade jag svårt att motivera mig till att fortsätta den hårda träningen, berättar Eva.

–Nej, jag ångrar absolut inte mitt beslut. Det enda jag skulle ha önskat är att jag fötts tio år senare. Då hade jag tillhört samma åldersgrupp som Magdalena Forsberg och haft möjligheten att leva på idrotten, tillägger hon - med ett skratt.

Eva avrundade sin skidkarriär med att två gånger vinna SM-guld i stafett i längdåkning tillsammans med Billan Westin och Lis Frost. Individuellt hängde hon med i längdeliten. Hennes bästa individuella SM-resultat var en sjundeplacering.

 

Började med fotboll

Det var i Ulricehamn idrottskarriären inleddes. Först på fotbollsplanen. Sedan i längdspåren på skidor. Fortsatte på skidgymnasiet i Torsby där hon för första gången kom i kontakt med skidskytte. Eva provade på skidskyttet på allvar först några år senare. Det var 1984 när familjen Korpela, bosatt i Stockholm , flyttade till Sollefteå som resan mot världstoppen startade.

 

–Det var bra för mig att den fria stilen blev införd och obligatorisk inom skidskyttet. Skate passade mig bättre än klassisk, förklarar  hon.

 

Första VM-medaljen, ett brons, tog Eva 1985 i distansloppet  i Egg a Etzel, Schweiz. Året efter erövrade Eva sensationellt guld och brons på hemmaplan i Falun . 1988 i Chamonix blev det ett nytt silver i sprint. I stafett blev det totalt tre VM- medaljer, två silver och ett brons.

 

 

Pappa Åke på plats under VM i Falun

–VM i Falun var en underbar upplevelse. En verklig höjdpunkt i min karriär. Tre medaljer. Och det var extra härligt att min pappa Åke var på plats och såg sin dotter ta guld. Det var förresten den enda skidskyttetävlingen han var med på!

 

Eva spelade en dominerande roll, två säsonger i rad, 1986 och 1987erövrade hon totalsegern i damernas världscup.

- Skidskytte bevakades inte av den svenska pressen på samma sätt på den tiden. Nu har den vuxit till en av dom stora mediasporterna. Jag kan förstå varför. De dubbla utmaningarna, att åka tillräckligt snabbt men inte för snabbt och att hålla nerverna under kontroll på skjutvallen, bäddar för stor spänning. Alla förstår dramat. Alla lever med. Och alla vet att det inte är slut förrän sista skottet har avfyrats, motiverar Eva.

 

Under tiden Eva bodde i Stockholm i början av 1980-talet utbildade hon sig till polis. Så flyttade familjen till Sollefteå. Det var där satsningen på skidskytte genomfördes. Nu är hon tillbaka i Stockholm. Efter 24 år lämnade i den idylliska lilla staden vid Ångermanälven flyttade tillbaka söderut 2008. Det var dottern Sara som några år tidigare flyttat till Stockholm, som var anledningen

 

- Något som jag absolut inte ångrar. Stockholm och dess omgivningar är fantastiskt vackra. Numera motionerar jag regelbundet, med löpning, rullskidor, golf och cykel under sommartid. De senaste vintrarna har Stockholm bjudit på snö och då har jag använt skidorna flitigt, säger Eva.

 

Med sju VM-medaljer är Eva Korpela en av de stora i svenskt skidskytte. Detta insamlat under en tid då damernas mästerskap endast innehöll två individuella tävlingar. Hur många hade samlingen innehållit om jaktstart, masstart och mixstafett existerat?

 

Samaranch inte poppis

– Ja, kanske några fler och om den där pampen Juan Antonio Samaranch varit lite förståndigare och öppnat OS- dörren 1988 för oss kvinnor, hade jag kunnat ta olympisk medalj, säger Eva. Hon är rask att tillägga att hon är nöjd med sin karriär trots den kvinnofientliga IOK-basens ovilja att ge damerna grönt ljus.

–Jag skulle ha haft ett VM-guld till. Men jag fick nöja mig med silver. Jag tappade ett skott på skjutvallen och tvingades ladda ett reservskott. I mål var jag slagen med fem futtiga sekunder av tyskan Petra Schaaf.
Det hände i Chamonix 1988, som blev min sista tävlingssäsong. Hösten 1988 kom också beskedet att vi damer inte skulle var välkomna till OS i Albertville 1992.

 

Evas speciella minne från skidskyttetiden:

Det var när minsta landslaget krossade världseliten! Det hände på en världscuptävling i Obertauern. Det var tomt i tävlingskassan, antar jag, för vi hade det minsta landslaget av alla länder. Ingemar Arwidson var ensam ledare. Jag, Roger Westling  och Kalle Grenemark aktiva. Ingemar bilade från Transtrand  till München med alla grejorna. Fortsättningen till Obertauern dit Hochfilzen flyttat tävlingarna på grund av snöbrist kördes i våldsamt snöoväder. Men efter två dagars tävlande var vi alla glada och nöjda. Jag minns särskilt Ingemars berättigade stolthet när vi satt på prisutdelningen. Minsta landslaget hade krossat världseliten och vunnit tre av fyra lopp. Jag tog en dubbelseger. Roger vann sin första och enda WC-tävling . Att Kalles placering inte blev så lysande berodde på att han skruvade dioptersiktet åt fel håll i hastigheten och misslyckades i skyttet.”

 

EvaK1

Tre segrar av fyra möjliga  för minsta landslaget i Obertauern 1987. Fr.v. tre glada ansikten i form av Kalle Grenemark, dubbelsegrande Eva Korpela och Roger Westling, första VC-segern. Foto: Ingemar Arwidson

 
 

Fakta om Eva Korpela

Yrke:   Polis

Familj:

  utflugen dotter Sara samt sambo Ulf.

Klubbar:

  Skönviks SSK i skidskytte (numera Sundsvall Biathlon) och Sollefteå SK i längd.

Meriter:

 

VM: 1 guld,1 silver, 2 brons samt 2 silver, ock 1 brons i stafett. 1886 och 1987 totalvinnare i damernas inofficiella världscup.

 

SM: guld i distans 1982, 1985, 1986, 1988. I sprint 1982, 1983 1984,1985, 1986, 1987 och 1988. I stafett 1984.

I längd har Eva två SM-guld i stafett

Fotnot:

Ingemar Arwidson, överledare, bilförare, vallare, tidgivare, allt-i-allo är i dag generalsekreterare i Svenska Skidskytteförbundet. Att han inte är med på svenska lagbilden beror förmodligen på att han höll på att lasta in grejor i bilen eller att han tog bilden.

Skribent: Leif Emsjö

länk till inside på skidskytte.se

 

Club-1988-Sweden-Team

 

 

Huvudsponsorer

Fristads

SkånskaByggvaror.se

 

Teamsponsorer

big

ifs

sj

stanley

swedemount

 


Samarbetspartners

access

bliz

flygbra

concept

hestra

idre

maurten

morespace

polar

sports

Wist last och buss

   

 

 

Officiella leverantörer

bodytech canvac
hwk Leki
larsen maplus
optilaser
redcreek rex2
skigo sportdoc
star start
sundström svea
swix tarsus
wiksten tst
vauhti  
 

 

 


 

Facebook_logo_(square)

 

Postadress:
Svenska Skidskytteförbundet
ÖSK-vägen 7
831 43 Östersund

Besöksadress:
ÖSK-vägen 7, Skidstadion
831 43 Östersund

Kontakt:
Tel: +46 (0) 10 476 42 41
E-post: This is a mailto link

Se all info