Hoppa till sidans innehåll
Foto: Per Danielsson/ Projekt P

Carl-Johan Bergman: "Det är otroligt lärorikt att få göra andra saker"

27 MAR 2019 16:27
En lång och fin karriär fick sitt slut efter OS i Sotji 2014. Då var Carl-Johan Bergman redo för ett nytt kapitel i livet. – Jag kände mig färdig. Jag hade inte så mycket kvar att ge, säger han.
  • Uppdaterad: 27 MAR 2019 16:27

Under sin skidskyttekarriär deltog Carl-Johan Bergman i fyra olympiska spel, tio världsmästerskap och var dessutom en del av världscupcirkusen under tretton säsonger. Högst på meritlistan kommer VM-guldet i mixedstafetten i Antholz 2007. Individuellt tog han dessutom silver i jaktstaren och brons i sprinten under VM i Ruhpolding 2012. Bergman blev en stor svensk skidskytteprofil, men efter karriären har fokus legat på annat än just skidskytte.

– Jag bodde utanför Lillehammer och då hörde folk av sig sa de har en stor nybyggd stuga. Egentligen är det synd att kalla det för en stuga för där var 24 sovrum, det var som en Lodge som de ville att jag skulle ta hand om, marknadsföra och driva. Då började jag med det, säger Bergman om tiden precis efter elitkarriärens slut.

Efter två år lämnade han Lodgen och nu arbetar han istället på IT-avdelningen på Brav, som bland annat äger Swix. Med andra ord har han inte lämnat skidskyttet och skidorna allt för långt bakom sig.

– Jag har varit där i 2,5 år nu. Det är ett bolag som har sitt säte i Lillehammer, där jag bor. Det är stort och deras huvudlager är i Lillehammer.

– Det är mer kopplat till mina rötter. Nu håller jag på att läsa upp mig på det här, strukturera skidvallsbeställningar osv. 

 

Att börjar jobba efter karriären var naturligt för Bergman. Och visst finns det en del likheter mellan skidskyttet och jobbet på IT-avdelningen.

– Båda handlar om att strukturera, göra långsiktiga och kortsiktiga mål och börja jobba mot dem. Det har jag nytta av varje dag, tror jag. Man sätter upp en strategi för att nå dit och värderar sig själv och gör skattningar av vad det är som triggar mig. Det är naturliga utredningsprocessen för en elitidrottare. Det har inte gått bra, varför då? Måste jag ändra träningen eller kanske utrustningen? Det här är en naturlig följd för oss och det tror jag att jag har nytta av, säger han och fortsätter.

– Men naturligtvis ser jag till att ha lite lösa ramar runtomkring. Jag är väldigt van vid att bestämma min egna vardag. Jag lever litegrann i min egna bubbla ändå, det har jag sett till, även om de har fått mig till fasta arbetstider nu. Jag är så van att om jag ska lösa en uppgift så löser jag en uppgift. Det spelar inte så stor roll när på dygnet jag gör det utan jag vill bara lösa uppgiften. Med barn hemma också så vet man att det är troligt svårt att styra. Jag tycker om att arbeta och jag älskar att ha ett mål. Nu handlar det mest om att inte ramla in och bara bli helt uppsluten i någonting, utan veta att det är familjen som ska gå först. Men att börjar arbeta tyckte jag ändå var naturligt. Jag ville tänka på andra saker och sätta nya målsättningar.

 

När Carl-Johan Bergman var yngre höll han på med både längdskidåkning och friidrott. Just friidrotten, där han dessutom vann ett SM-brons på 800 meter som 16-åring, var en stor anledning till att han hittade glädjen med idrotten.

– Första gången jag började träna ordentligt var när jag fick ett träningsprogram av friidrotten. Jag fick ett dag-för-dag program där jag fick vad jag skulle göra typ tre gånger i veckan. Det gick jag igång på. Ingen i familjen hade någon kunskap i träningsfilosofi och jag själv kände inte heller någon önskan i att lära mig något om träningsfilosofi. Men fick jag någon som sa till mig vad jag skulle göra, då tyckte jag att det var kul. Det var genom friidrotten som jag egentligen hittade den här träningsglädjen, säger han och fortsätter.

– Jag tävlade i löpning, jag höll på med 800 meter. Jag tror egentligen kanske att 400 meter hade passat mig bättre, men det finns ju inte riktigt på ungdomsnivå utan det är 200 eller 800 meter. Jag såg ut som en bodybuilder i jämförelse med de andra 800-meterslöparna. Men jag började ju grundträningsperioden när de andra började tävla. Jag hade en upp och ner säsong eftersom jag höll på med skidåkning på vintern. Sen började jag väl med skidskytte när jag var 13-14 år. Vi hade en klubb, i Ekshärad i mitten av Värmland, där det var 2-3 stycken som höll på. Då frågade någon mig om jag inte skulle börja så att vi kunde ha ett stafettlag och jag tyckte att det verkade kul. Det luktade krutrök och var lite annorlunda jämfört med att bara åka skidor, säger han om anledningen till varför han testade just skidskytte. 

Egentligen fanns aldrig det riktiga drivet hos Bergman själv, men med stöd och träningsprogram gick han hela tiden framåt. Han började på skidskyttegymnasiet och fick senare Wolfgang Pichler som tränare.

– Jag fick folk att skriva träningsprogram till mig för, än idag, gillar jag inte och kan inte det här med träningsplanering. Därför blev det ju väldigt bra när Wolfgang kom och tog över oss. Han fick mig att träna otroligt mycket mer än förut. 

 

Hur var det att få Wolfgang som tränare?

– Det var bedrövligt jobbigt. Fy fasiken vad jag har tyckt det var jobbigt genom tiderna. Jag började jämra mig och klaga. Jag blev kallad för ”Überjammrer Bergman” alltså ”Han som jämrar sig”. Men jag behövde en riktigt spark i baken och någon som sa till mig att träna ordentligt. Sen ville man visa att man klarade av att träna mycket. Utan Wolfgang hade jag nog inte kommit dit jag kom som skidskytt.

 

Hur är han som person?

– Som person är han väldigt engagerad och det smittar av sig i allt han gör. Han är fokuserad och engagerad och det är det som gör honom till den person han är och till den fantastiska tränare han är. Han gör ju allt, säger Bergman om sin gamla tränare.

– Wolfgangs grundfilosofi passar sig väldigt bra. Han har fått en stor mängd personer att träna väldigt mycket under en lång period och det ger resultat.

 

Efter OS i Sotji kände Bergman sig klar med elitkarriären. På hemmaplan väntade familjen och vardagen.

– Jag kände att det inte var värt det. Jag har nu tre barn, en sjuåring, en treåring och en som är sex månader. Jag kände att det fanns andra saker i livet som jag ville testa på. Då blev det att jag slutade efter den säsongen. Jag kände mig färdig. Jag hade inte så mycket kvar att ge. Det hade inte gått mig riktigt upp i halsen, men det var dags att vända kapitel.

– Jag har inte ångrat en dag att jag slutade när jag slutade, men samtidigt har jag inte önskat att jag inte slutade tidigare än vad jag gjorde. Det blev bra och jag trivs med livet. Jag jobbar lite för mycket kanske, men det är väl så man är. Man snöar in på saker och ting. 

 

Saknar du tävlandet?

– Jag saknar det inte alls. Jag har upplevt det och är glad att jag har gjort det, men nu är jag i en helt annan fas. Jag är bara glad att jag får uppleva ett VM på den här sidan istället.

– Jag känner inte att jag skulle vilja stå på startlinjen för att tävla igen. Jag vet vilket enormt arbete som måste läggas ner och jag vet vilka fantastiskt jobbiga dagar det är med ett VM. Dagarna före tävlingsdagen, all press och alla saker som samlas här, det finns inuti en och det handlar bara om att bemästra det. Just det saknar jag inte.

 

Under VM i Östersund var Carl-Johan Bergman expertkommentator för Sportradion. Att få komma till Östersund och uppleva ett VM på hemmaplan, fast från andra sidan, uppskattas av Bergman som gärna pratar skidskytte. 

– Det är otroligt lärorikt att få göra andra saker. Jag har gjort TV och varit expertkommentator innan, men det är ju lite annorlunda gentemot radion. Jag vet ju vad som ligger bakom och marginalerna, de extremt små marginalerna. Det är min huvuduppgift att försöka förmedla det, säger han om sina uppgifter.

– Det är roligt att kunna prata skidskytte och det är kul att få bryta upp den vanliga vardagen lite och vara här och  träffa vänner och så. Det är otroligt många som jobbar med media nu som är från min tid. Det gamla gardet är antingen journalister eller tränare nu så det är kul att kunna träffa dem lite och prata gamla minnen.

Som skidskytt får man en andra familj när man reser runt och tränar och tävlar, tillsammans med laget, stora delar av året. Nu fem år efter Bergmans sista säsong har han fortfarande kontakt med flera av de skidskyttarna som var aktiva under samma tid.

  Jag och Björn Ferry har relativt bra kontakt och David Ekholm har jag också kontakt med. Vi har bott många år ihop och har funnit varandra. Det är inte daglig kontakt, men kanske varannan vecka. Oftast brukar både jag och Björn ringa när vi sitter i bil. Svarar han så svarar han och annars så kvittar det. Då ringer vi en annan gång istället.

 

 

 

Skribent: Cornelia Wikström
Epost: Adressen Gömd

Postadress:
Svenska Skidskytteförbundet
ÖSK-vägen 7
831 43 Östersund

Besöksadress:
ÖSK-vägen 7, Skidstadion
831 43 Östersund

Kontakt:
Tel: +460104764241
E-post: This is a mailto link

Se all info