Hoppa till sidans innehåll
Foto: Per Danielsson

"Man får en annan relation till åkarna när man är på andra sidan"

11 FEB 2019 18:46
Från att lägga av till att ett par år senare återvända till skidskytteförbundet var ingen självklarhet för Anna-Maria Uusitalo. Nu är hon en av flera unga tränare i den svenska ledarstaben. – Det är någonting vi tycker är väldigt positiv, säger hon.
  • Uppdaterad: 11 FEB 2019 18:46

2012 la Anna-Maria Uusitalo både skidorna och bössan på hyllan. Planerna för framtiden var allt annat än utkristalliserade och vad hon egentligen ville göra visste hon inte. 

– När jag slutade visste jag inte alls vad jag ville göra. Jag skulle fylla 29 år och hade väl inga planer egentligen, säger hon.

– Men jag kom in i branschen direkt och jobbade både med det paralympiska laget i längd och skidskytte, jag har varit på skidskyttegymnasiet i Sollefteå ett år och har varit med Brasiliens skidskyttar ett år. Det var ganska skönt att få vara på en del olika ställen innan jag kom tillbaka till det svenska förbundet, att få testa lite och få vara i olika miljöer. Det är ganska stor skillnad att få vara med först paralympiska idrottare och brasilianska skidskyttar jämfört med det svenska landslaget. Det har gett mig både lite perspektiv och erfarenhet, fortsätter hon.

 

Hur var det att komma tillbaka till förbundet?

– Det var såklart roligt att komma tillbaka. Det kändes bra att få något års distans till åkarna också, att inte gå från att vara en del av laget till att direkt gå över på andra sidan. Nu är det helt andra aktiva, det är väl bara Elisabeth Högberg kvar som var med på min tid så att säga. Det känns bra. Man får en annan relation till åkarna när man är på andra sidan. På något sätt är man ju där för svenskt skidskyttes bästa. Ibland är det beslut som kanske aktiva personligen inte tycker är de bästa, men för skidskyttet kanske man får ta det beslutet ändå.

 

För varje år som gick kändes det mer och mer naturligt att återigen bli en del av det svenska skidskytteförbundet. Nu är Uusitalo förbundstränare för Mittuniversitetet och platsansvarig för tränarpoolen i Östersund.

– Jag är en av tränarna i förbundet och vi arbetar ju väldigt mycket tillsammans. Det kan vara att jag är på ett träningsläger med A-laget i Ruhpolding och sen kommer jag hem och är tränare för dem på universitetet. Jag stöttar upp och ser till att det är någon på plats i Östersund hela tiden. Jag är ansvarig tränare för några på universitetet och sen stöttar jag upp dem andra också. Det är fem-sex stycken på universitetet. Basen är hela tiden i Östersund och sen handlar det om att stötta upp på någon IBU-cup och något läger.

 

När Anna-Maria Uusitalo var aktiv var Wolfgang Pichler, precis som nu, förbundskapten för det svenska landslaget. De har hela tiden haft en bra relation och förstår varandra, något som kom till stor nytta när landslaget gjorde en generationsskiftning. 

– Från början när laget var nytt och Wolfgang var tillbaka så förstod de aktiva inte alltid honom. Jag och Wolfgang har ju en bra relation, så då blev man någon slags mellanpart där. Att försöka förklara hur han menade och lite sådär. De aktiva ville kanske inte ringa honom själva där i början. Nu har de lärt känna varandra och har en bra kontakt. Jag har ju mycket kontakt med Wolfgang fortfarande med träningar och uttagningar och hur vi ska tänka, hur det går här hemma eftersom han inte är på plats i Östersund hela tiden. Hur ser det ut? Vilka är på träningen? Är det något som händer? Funkar allt? Så det går bra, säger hon.

 

Ledarstaben består av flera unga tränare, något som både är en utmaning och fördel, enligt Uusitalo.

– Det är bara Wolfgang som är lite äldre, men det är såklart också en utmaning. Många har små barn eller kanske kommer få små barn och därför är det också bra att vi är många. Dels förstår vi varandra och man kan hoppa in för varandra om det händer något. Vi jobbar tätt med varandra vilket gör att det inte spelar så stor roll vilken tränare som finns på plats, utan alla aktiva känner alla tränare mer eller mindre. Sen att man har en tränare som man är närmare och bollar träning med, det är sin sak. Men det spelar inte så stor roll vem det är som står på vallen under passet, alla känner alla.

– Fördelen med att vi är så många tränare är ju att vi kan sitta ner och resonera hur vi ska göra framåt, vilka som ska åka och alla är med och säger sitt. Det är någonting vi tycker är väldigt positivt, att vi är många tränare och att många är i Östersund. Det är alltid någon som kan hjälpa till.

 

Vad är det bästa med jobbet?

– Det är att det är roligt och omväxlande. Sen är det ju roligt att det är många aktiva, när vi har alla på hemmaplan i Östersund, både A-lag, framtidslag och ungdomsgruppen kan vi vara 20-25 aktiva och det är jätteroligt. 

– Vi tror mycket på att samla dem när vi har dem hemma. Sen får man såklart anpassa träningen efter alla, men det är viktigt att de får se varandra. Det är viktigt att de tidigt kommer med i tänket. Det blir inte så stora steg mellan grupperna då. Dessutom är det roligt när de oetablerade åkarna, från till exempel ungdomsgruppen, kan vinna en skyttetävling om vi har det med alla. Det visar att alla kan bidra.

Skribent: Cornelia Wikström
Epost: Adressen Gömd

Postadress:
Svenska Skidskytteförbundet
ÖSK-vägen 7
831 43 Östersund

Besöksadress:
ÖSK-vägen 7, Skidstadion
831 43 Östersund

Kontakt:
Tel: +460104764241
E-post: This is a mailto link

Se all info