Hoppa till sidans innehåll
Foto: Per Danielsson

Mona Brorsson: "Det är viktigt att jag håller på för min egen skull"

15 FEB 2019 15:00
Mona Brorsson är en trygg person som gillar att koppla bort idrotten med svamp- och bärplockning. Nu ser hon fram emot VM på hemmaplan. – Jag tror att man kommer att känna lite sug i magen när väl man står där.
  • Uppdaterad: 15 FEB 2019 14:06

Vem är du?
Jag är en ganska lugn och trygg person som gillar att vara ute i naturen. Jag gillar att tänka på annat än på skidskytte. Jag gillar att kunna koppla bort den biten ibland, och det gör jag väldigt bra när jag är ute. Jag gillar fjällvandringar eller bara vara ute och plocka bär eller svamp. Jag försöker att ta vara på det, det blir kanske någon sylt ibland.  

Varför började du med skidskytte?
Jag har alltid, så länge jag minns, åkt skidor på längden. Det kommer väl egentligen från min mammas sida, både mamma och mormor åkte längdskidor, så jag växte egentligen upp med det. På vintern när det fanns en ledig stund var vi alltid ute, inte som träning då, utan mer för att få frisk luft. Vi åkte någonstans och grillade lite. Att vara ute och åka skidor var en del av vardagen. Sen upptäckte jag ganska tidigt att jag älskade att tävla. Jag körde varenda liten allianstävling man kunde komma över i stort sätt. Jag minns min barndom som att vi var borta, det var väl inte så långa resor på den tiden, men att vi var iväg varje helg på tävlingar. Det var så himla roligt. Sen att det blev skidskytte var egentligen en slump. Mamma och pappa var borta så jag behövde barnvakt och då hängde jag med min kusin på en skidskytteträning. Jag visste egentligen inte vad det var, men jag fastnade direkt. Då var jag väl 10 år. Jag tyckte att det var så himla kul och det var väl lite ccolt att få hålla på med gevär. Sen höll jag på med både längd och skidskytte parallellt fram till jag började gymnasiet. Jag kände väl hela tiden att det var skidskytte som var det roligaste, men jag tyckte om att tävla så det spelade inte så stor roll om det var skidor eller skidskytte. Sen gick jag skidskyttegymnasiet i Torsby. Jag tror jag visste det redan när jag var 12 år, att jag skulle till Torsby och sedan flytta till Östersund. Jag visste vad jag ville. Skidskytte är verkligen det roligaste jag vet. Jag har hela tiden sagt att det absolut viktigaste, oavsett vad som händer, ska vara att det fortfarande ska vara kul. Det är viktigt för mig att jag håller på för min egen skull och att jag inte gör det för någon annan. Det är viktigt att man reflekterar varför man utövar sin idrott och att man gör det för sin egen skull.

Vilket är ditt största minne/ögonblick från sommarens och höstens barmarksträning?
Jag tycker ändå att jag tar med mig mycket från hela sommaren, för att det har verkligen gått bra. Jag har märkt ganska tydligt att jag har utvecklats och blivit bättre. Då är det också ganska enkelt att motivera sig. Men det har såklart också varit perioder då jag har varit jättesliten, framförallt under slutet av hösten, då det kändes som att man var på gränsen till vad man klarar av. Det gäller att vara nära gränsen utan att gå över den.

Vilken är den bästa platsen att tävla på? 
Jag tror jag säger Ruhpolding. Dels tror jag att det är en bana som passar mig bra, men också för att det är en så otroligt bra stämning och det kommer alltid mycket publik. Oftast är det ganska bra väder också. Sen har vi en väldigt speciell relation till Ruhpolding eftersom vi är där så himla mycket. Sommar och höst är man ibland helt urless på Ruhpolding och vill aldrig åka dit igen, men sen kommer man dit på vintern och då är allt glömt. Då är det fantastiskt att vara där igen.

Vilka är dina styrkor som skidskytt?
Jag tror att det förändras med tiden. För kanske två år sedan hade jag nog sagt skyttet och att jag känner mig helt säker när jag kommer in på skjutvallen. Men de senaste åren har fokus varit väldigt stort på att utveckla den fysiska kapaciteten och åkstyrkan. Nu känns det som att styrkan är skidåkningen och speciellt åkning på lite flackare partier. Där känner jag mig starkast just nu.

Vilken svensk längdåkare hade du gärna sett som skidskytt och varför?
Jag kommer inte på någon svensk, men det hade varit roligt att se Therese Johaug som skidskytt. Hon har varit otroligt dominant i längd så det hade varit spännande att se om hon hade kunnat vara lika dominant i skidskytte. Det är ju lite återkommande, hur bra är längdåkarna jämtemot skidskyttarna och tvärtom.

Vad är det bästa med landslagstruppen?
Det är den dagliga sparringen som vi får. Varje dag, för oss, är som att vara på ett träningsläger i stort sätt. Vi har verkligen gått igenom väldigt mycket tillsammans och sett varandra utvecklas. Vi har varit tillsammans nu i några år och sett den här resan som vi alla har gjort. Det tycker jag personligen har varit väldigt motiverande och inspirerande. Med det kommer också en väldigt bra sammanhållning. Det är klart att det är speciellt att sätta 14 personer i en grupp och bara säga att ni ska vara med varandra nästan dygnet runt och ni ska tycka om varandra. Men lagandan vi har kommer inte gratis, utan det är saker vi måste jobba för och jobba på. Det tycker jag att alla har gjort på ett bra sätt och det är verkligen en fin gruppdynamik. Alla är olika och har sina specialintressen och sitt sätt att vara och man ser på saker och ting på olika vis, men vi visar ändå en ömsesidig respekt och jag tror att det är det som gör att det går så bra för oss. Mycket är nog den här klyschan framgång föder framgång. Det har verkligen varit ledande för oss, att när många andra ser varandra som konkurrenter försöker vi istället se varandra som medtävlanden. Jag tror att det är viktigt att man kan glädjas med andras framgångar och speciellt inom ens lag. Jag tror inte alls det hade gått lika bra om man hade varit avundsjuk eller missunnat någon deras framgång. Om man ser någon lyckas vet man att det hade kunnat vara jag också. På träningar skiljer det inte alls mycket mellan oss och man vet att om man har en bra dag hade man själv kunnat vara med där uppe. Vi använder ju varandra som inspiration.

Vad längtar du mest efter med säsongen och varför?
VM. Än så länge känner jag mig ganska lugn och tillfreds. Jag tycker att det är så himla skönt att vara på hemmaplan just nu. Det är mycket resor så det är skönt att vara i Östersund och träna här. Jag känner att jag har landat bra här. Jag försöker ta dag för dag här nu fram emot VM. Egentligen känner jag bara att det ska bli superkul och roligt att få tävla på hemmaplan, inför fullsatta läktare och folk som hejar på oss. För mig är det viktigt att påminna mig om att vara tacksam för att jag får möjligheten att göra det här. Jag tror att man kommer att känna lite sug i magen när väl man står där på startlinjen, lite pirrigt, precis som det ska vara.

Skribent: Cornelia Wikström
Epost: Adressen Gömd

Postadress:
Svenska Skidskytteförbundet
ÖSK-vägen 7
831 43 Östersund

Besöksadress:
ÖSK-vägen 7, Skidstadion
831 43 Östersund

Kontakt:
Tel: +460104764241
E-post: This is a mailto link

Se all info